Månsken= Second hand solsken

Vet man inte vad man ska skriva i sin titel bör man alltid agera efter devisen att citera en upp-pimpad Dr.Glas.

Imorse vakande jag upp med en ingeivelse om brödbak var stundande, så jag satte igång. Tre timmar senare var jag klar. 40 stycken tekakor. Handen som gungar vaggan ( mor) kom förbi och ville fika med mig, hon ville även nära min kropp med kyckling och ris, så jag tillät henne. Vad hon inte talat om var att samtal med tant med antikvitetsvärde ingick i dealen, jag tillät även det.

När jag kommer hem till väntar två pinnsmala pop-pojkar utanför min dörr, föder jag dem inte med mina tekakor dör de vilken sekund som helst.

Och plötsligt är klockan tio!

Jag tänkte skriva 20 sidor. Minst. Säkert tio om kubism, fabeldjur inom konsten, ryska framtidsdrömmar genom tiderna, rysk framtidstro, Tate Britain, Tate Modern, Louvren, expressionismen och kanske t.o.m slutföra det där arbetet om Pop Art som jag är så evinnerligt utled på. Därefter tio sidor till om de verk som värkts fram ur hjärta och passion (klockan är 22.33, jag har all rätt att svamla). Det hände inte. Händelsen uteblev. Ligger jag illa till? Klart jag gör, det vet jag ju, men exakt h u r illa till ligger jag? Sånt där vet aldrig jag. Sånt där vet alltid andra*. Jag har ingen aning om hur de gör det.

På tal om ryska framtidsdrömmar är det lätt hänt att man kommer in på mina ständigt entusiastiska planer. Det har ju varit America, fuck yeah ett tag nu, tills jag fick reda på diverse nyheter. Den centrala nyhet handlar dock främst om släktingar som öppnar hotell i Italien, varpå jag fick idén om att jag givetvis bör jobba där, nästintill ideellt om det är vad som krävs. Så forza Italia from now on.

Som en backup.

*Läs Erik Andersson, Niklas Olsson