Det är underligt det där med att kliva upp från en utebliven sömn. Det är som om sömnen ägt rum överallt runtomkring men passerat mig. Som att missa tåget. Sju timmars nattlig filosofi och otaliga kaffekoppar ger samma intressanta konsekvens varje gång, saker förlorar mening. Vad jag skriver blir inte längre relevant. Jag kan komma på mig själv fastna innanför allt det där utanför. Gud så förvirrad jag kände mig. Gud så förvirrad jag känner mig. Gud är död.
Därefter har jag drömt hela dagen, om själens obotliga ensamhet och om evig likgiltighet. Ord mister sin glans i ultrarapid, sömn ska smaka så mycket bättre efter denna fasta.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Sleep tight fo' shizzle!
Post a Comment