Satans avkomma

Jag tror jag har krossat en dröm. Det krossar mitt hjärta. Att göra något åt det är bortom min kontroll, jag antar att en sväng i lill-lördagens Bollnäs är enda botemedlet. Jag ska leta upp ett par batterier, knäppa på min mp3 (jag försöker använda de jag hittar i alla fjärrkontroller och dylikt tills de tar slut i mp3:n, eftersom otaliga observationer har visat att när mp3:n tagit kål på dem finns det tydligen mycket kvar för de energisnåla kontrollerna att ta av) och därefter ta mig dit benen bär. Benen bär förmodligen till Folkets Park på Långnäs, och jag sätter mig förmodligen där vägen slutar och isen börjar varpå en alkoholist förmodligen sätter sig vid min sida och flåsar Gredos samt luktar urin. Det är alltid sådär, något som skymmer och svärtar och jag älskar att hata det.