Slottet

Själens obotliga ensamhet etc. etc. Idag kom kalifornskan och hälsade på, jag blev så paff att jag först funderade över om det var en bluff. På vilket sätt hon skulle bluffa var dock oklart, så jag gav upp den tanken. Hon hade med sig sin evigt trogne vapendragare Emma och ackompanjerades av Ida och Anton. Senare under kvällen skulle det visa sig att folk skulle komma och gå lite titt som tätt. Till slut var det bara jag kvar och jag kom att tänka på hur väldigt främmande den här ensamheten är. Kristoffer är ju för närvarande i Stockholm. Främmande, indeed.

Jag har upptäckt att jag inte har någon fallenhet för bloggandet, och att påstå att jag skriver enbart för egen skull vore hyckleri, då skulle internet vara fel forum. Inte heller skriver jag för någon särskild.
Som Dr.Glas. Alltid Dr.Glas.

Nu ska jag lägga mig, drömma om Frankrike och finna meningen med livet, jag återkommer sernare om sistnämnda punkt.